OLIVIA & ELIAS

Där allt började

En kväll i mars 2021 var jag ute på Strandvägen 1 för att stötta min vän och marskalk William, som DJ den kvällen. Som så många gånger tidigare agerade jag mer eller mindre hans entourage.

Vår gemensamma kontakt och S1-legenden, hovmästaren Lee, kom fram till mig och killarna med ett viktigt meddelande: ”Ett tjejgäng är på väg in.” Informationen levererades med perfekt timing så att vi skulle få en rimlig chans att göra lite spaning från vårt håll.

Under den här perioden spenderade både Olivia och jag, ganska oansvarigt under corona, orimligt mycket tid på S1 – helt utan att känna till varandras existens. Men just den här kvällen visade det sig att tajming var allt.

När krogarna stängde redan 20.30 fortsatte kvällen hemma hos mig på Banérgatan. Lägenheten hade varit värd för en och annan efterfest genom åren, men efter just den här kvällen skulle ingenting riktigt bli sig likt igen.

Kort därefter var Olivia mitt uppe i jakten på en ny lägenhet. Trots att vi precis hade träffats följde jag med på visningar som om det vore det mest självklara i världen. Hon köpte en lägenhet där vi började varva mellan att bo, och ganska snabbt blev ”du och jag” till ett ”vi”. Bara åtta månader senare såldes lägenheten för att vi skulle kunna köpa vårt första gemensamma hem.

Och innan vi ens hade hunnit skaffa möbler till den nya lägenheten bestämde vi oss – efter ungefär en flaska vin och kanske lite för mycket självförtroende – för att skicka in en intresseanmälan för en hundvalp. Två veckor senare satt vi där, i en nästan tom lägenhet men med en liten valp i famnen: vår älskade Uno.

Frieriet

Spola fram till 30 maj 2025. Vi spenderade en långhelg ensamma ute på ön för att landa lite efter en fartfylld vår och samtidigt fira Olivias födelsedag veckan innan. Vi gjorde ungefär det vi alltid gör där ute: tog det lugnt, drack vin och spelade Uno. När Olivia bestämde sig för att ta en liten nap innan fredagsdrinken i eftermiddagssolen såg jag min chans. Precis innan hon somnade sa jag: "När du vaknar kan vi sätta på oss något fint." Hon såg lite frågande ut – det var ju inte direkt som att hon hade packat för gala ute på ön. Men vi skulle ju ändå fira hennes födelsedag.

När jag vaknade var ljusen tända och en brasa igång ute på altanen — trots att solen fortfarande sken. Elias hade på sig den fina skjortan jag köpt till honom, och själv lyckades jag rota fram mitt mest uppklädda alternativ:

jeans och vit T-shirt.

Vi gick ner till bryggan där Elias hade dukat upp chark, champagne och allt precis sådär fint som bara han kan göra när han verkligen anstränger sig. Och visst hann tanken slå mig: “Är det nu det händer?” Men jag slog snabbt bort den. Vi skulle ju bara fira min födelsedag.

Sedan sa Elias att han hade “en sista överraskning” och bad mig gå längst ut på bryggan. När jag vände mig om stod han där på knä och sa en massa fina saker som ingen av oss idag faktiskt kommer ihåg ordagrant.

Men det viktigaste minns vi båda.

Jag sa ja.

HAr du inte OSAT än?

OSA gärna så vi vet hur många vi ska duka för, skåla med och dansa tillsammans med. Vi ser fram emot att fira tillsammans med er.

Till OSA sidan

OLIVIA & ELIAS

Där allt började

En kväll i mars 2021 var jag ute på Strandvägen 1 för att stötta min vän och marskalk William, som DJ den kvällen. Som så många gånger tidigare agerade jag mer eller mindre hans entourage.

Vår gemensamma kontakt och S1-legenden, hovmästaren Lee, kom fram till mig och killarna med ett viktigt meddelande: ”Ett tjejgäng är på väg in.” Informationen levererades med perfekt timing så att vi skulle få en rimlig chans att göra lite spaning från vårt håll.

Under den här perioden spenderade både Olivia och jag, ganska oansvarigt under corona, orimligt mycket tid på S1 – helt utan att känna till varandras existens. Men just den här kvällen visade det sig att tajming var allt.

När krogarna stängde redan 20.30 fortsatte kvällen hemma hos mig på Banérgatan. Lägenheten hade varit värd för en och annan efterfest genom åren, men efter just den här kvällen skulle ingenting riktigt bli sig likt igen.

Kort därefter var Olivia mitt uppe i jakten på en ny lägenhet. Trots att vi precis hade träffats följde jag med på visningar som om det vore det mest självklara i världen. Hon köpte en lägenhet där vi började varva mellan att bo, och ganska snabbt blev ”du och jag” till ett ”vi”. Bara åtta månader senare såldes lägenheten för att vi skulle kunna köpa vårt första gemensamma hem.

Och innan vi ens hade hunnit skaffa möbler till den nya lägenheten bestämde vi oss – efter ungefär en flaska vin och kanske lite för mycket självförtroende – för att skicka in en intresseanmälan för en hundvalp. Två veckor senare satt vi där, i en nästan tom lägenhet men med en liten valp i famnen: vår älskade Uno.

Frieriet

Spola fram till 30 maj 2025. Vi spenderade en långhelg ensamma ute på ön för att landa lite efter en fartfylld vår och samtidigt fira Olivias födelsedag veckan innan. Vi gjorde ungefär det vi alltid gör där ute: tog det lugnt, drack vin och spelade Uno. När Olivia bestämde sig för att ta en liten nap innan fredagsdrinken i eftermiddagssolen såg jag min chans. Precis innan hon somnade sa jag: "När du vaknar kan vi sätta på oss något fint." Hon såg lite frågande ut – det var ju inte direkt som att hon hade packat för gala ute på ön. Men vi skulle ju ändå fira hennes födelsedag.

När jag vaknade var ljusen tända och en brasa igång ute på altanen — trots att solen fortfarande sken. Elias hade på sig den fina skjortan jag köpt till honom, och själv lyckades jag rota fram mitt mest uppklädda alternativ:

jeans och vit T-shirt.

Vi gick ner till bryggan där Elias hade dukat upp chark, champagne och allt precis sådär fint som bara han kan göra när han verkligen anstränger sig. Och visst hann tanken slå mig: “Är det nu det händer?” Men jag slog snabbt bort den. Vi skulle ju bara fira min födelsedag.

Sedan sa Elias att han hade “en sista överraskning” och bad mig gå längst ut på bryggan. När jag vände mig om stod han där på knä och sa en massa fina saker som ingen av oss idag faktiskt kommer ihåg ordagrant.

Men det viktigaste minns vi båda.

Jag sa ja.

HAr du inte OSAT än?

OSA gärna så vi vet hur många vi ska duka för, skåla med och dansa tillsammans med. Vi ser fram emot att fira tillsammans med er.

Till OSA sidan

OLIVIA & ELIAS

Där allt började

En kväll i mars 2021 var jag ute på Strandvägen 1 för att stötta min vän och marskalk William, som DJ den kvällen. Som så många gånger tidigare agerade jag mer eller mindre hans entourage.

Vår gemensamma kontakt och S1-legenden, hovmästaren Lee, kom fram till mig och killarna med ett viktigt meddelande: ”Ett tjejgäng är på väg in.” Informationen levererades med perfekt timing så att vi skulle få en rimlig chans att göra lite spaning från vårt håll.

Under den här perioden spenderade både Olivia och jag, ganska oansvarigt under corona, orimligt mycket tid på S1 – helt utan att känna till varandras existens. Men just den här kvällen visade det sig att tajming var allt.

När krogarna stängde redan 20.30 fortsatte kvällen hemma hos mig på Banérgatan. Lägenheten hade varit värd för en och annan efterfest genom åren, men efter just den här kvällen skulle ingenting riktigt bli sig likt igen.

Kort därefter var Olivia mitt uppe i jakten på en ny lägenhet. Trots att vi precis hade träffats följde jag med på visningar som om det vore det mest självklara i världen. Hon köpte en lägenhet där vi började varva mellan att bo, och ganska snabbt blev ”du och jag” till ett ”vi”. Bara åtta månader senare såldes lägenheten för att vi skulle kunna köpa vårt första gemensamma hem.

Och innan vi ens hade hunnit skaffa möbler till den nya lägenheten bestämde vi oss – efter ungefär en flaska vin och kanske lite för mycket självförtroende – för att skicka in en intresseanmälan för en hundvalp. Två veckor senare satt vi där, i en nästan tom lägenhet men med en liten valp i famnen: vår älskade Uno.

Frieriet

Spola fram till 30 maj 2025. Vi spenderade en långhelg ensamma ute på ön för att landa lite efter en fartfylld vår och samtidigt fira Olivias födelsedag veckan innan. Vi gjorde ungefär det vi alltid gör där ute: tog det lugnt, drack vin och spelade Uno. När Olivia bestämde sig för att ta en liten nap innan fredagsdrinken i eftermiddagssolen såg jag min chans. Precis innan hon somnade sa jag: "När du vaknar kan vi sätta på oss något fint." Hon såg lite frågande ut – det var ju inte direkt som att hon hade packat för gala ute på ön. Men vi skulle ju ändå fira hennes födelsedag.

Medan hon sov satte jag igång. Jag tände ljus och en brasa ute på bryggan och tog på mig den fina skjortan hon köpt till mig. Olivia lyckades i sin tur rota fram sitt mest uppklädda alternativ: jeans och vit T-shirt – inte för att det spelade någon roll, hon är alltid det vackraste som finns.

Vi gick ner till bryggan där jag hade dukat upp chark och champagne. Jag gissar att hon anade något, även om vi ju officiellt bara skulle fira hennes födelsedag. Sedan sa jag att jag hade "en sista överraskning" och bad henne gå längst ut på bryggan. När hon vände sig om stod jag där på knä och svamlade nervöst fram en massa fina saker som ingen av oss idag faktiskt kommer ihåg ordagrant. Men det viktigaste minns vi båda.Hon sa ja.

HAr du inte OSAT än?

OSA gärna så vi vet hur många vi ska duka för, skåla med och dansa tillsammans med. Vi ser fram emot att fira tillsammans med er.

Till OSA sidan